Igår satt jag i mitt rum och tittade i min låda med minnen. Min röda låda med saker som får mig att minnas vackra tider, platser och människor. Jag hittade en lapp från en sommarförälskelse året jag slutade nian. Jag hittade en spegel, som ser ut som Belles spegel i Skönheten och odjuret, som jag värderade högt när jag var mindre. Jag hittade en ängel i form av en brosch som jag fått av min vän Sanna i våras. Den fick jag efter hennes långa besök över havet och då insåg jag hur mycket hon betyder för mig. Jag hittade en bild på min moster som gick bort när jag var mindre, vilket har format den resterande delan av min släkt något otroligt. jag hittade gamla bilder från min tid som dansare samt min tid som runtåkande talangjakts-madde. Jag hittade en bild på mig, Kornelia, Mimmi, Calle och Emil från konfirmationen. Vänner jag har burit med mig men samtidigt lämnat kvar.. Jag hittade flera tidningsartiklar och utklipp som handlade om ett band, en man och en kärlek. Jag hittade ett halsband som jag fick av min mormor på studenten, ett halsband som min mormors mor bar när hon var ung och vacker. Det var det som var nytt i lådan. Jag hittade dessutom en tidningsartikel från VLT där det stod om hur Barkarö sk vann över Gideonsbergs a-lag i Vltcupen. Där låg det också ett litet, litet hjärta som jag minns att jag fick av en pojke som jag brukade spela fotboll med när jag var liten. Och längst upp ligger festivalarmbanden från Hultsfred 2006 & peace&love 2008 med alla sina minnen. Plus en bekräktelse om biljett till Bulgarien. Jag passade på att lägga i en till sak. Något jag länge velat stoppa undan och ta fram dagar jag känner att jag behöver det. Ett långt halsband i guld med en kotte längst ner. Kotten är jag. Eller det var jag. Allt smakade salt ett tag och jag la ner mig själv i en vacker ask med blommor på. Där ska den delen av mig stanna ett tag. Åtminstone tills bollen har rullat tillbaka.
Detta är saker som har format mig. Saker som aldrig slutar att beröra mig och saker som får mig att känna precis som jag gjorde i det ögonblicket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar