Flyttfågeln.

Jag drar. Nästan hela vägen till Norge.

Jag är så glad att jag vill spy, nästan behöver spy också. Det som ska bli mest intressant är att se hur jag klarar av att börja ungefär 06.00 på morgonen varje dag.. haha

MEN. Jag får åka hur mycket skidor jag vill, jag tjänar pengar, jag får göra Latte (vilket för mig är en konstform om man gör det rätt), jag får träffa nytt folk, jag får bada i badhuset, jag får lyssna på band, jag får halva priset på öl, jag får flytta iväg ett tag, jag får lov att lämna folk.

men. Jag kommer tillbaka.
Jag drar i början av december. Sen ses vi igen i mitten/slutet av april


PÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖZ

Flyttfågeln.

Sommarbarn

Det var när vi sprang på gatorna inatt som jag insåg vilka vi är. Vi är Barn av vår tid.
Vi är barn som springer i takt med Håkan Hellströms röst och dansar till benen ramlar av.
Jag insåg ännu en gång hur fina vänner jag har och att mitt liv just nu är som en scen ur en film om sommarbarn ute på sjön. Så känner jag mig.
Efter en tillbakablick på allt som hänt känner jag mig som ny. Allt får ligga inuti och smälta, det är så jag tar lärdom av det och försöker minnas det fina med allt jag gjort. För allt är inte vackert, och jag tänker inte fortsätta att stänga in min röst. Jag har ingenting otalt med någon. Men det har andra med mig, så, säg det till mitt ansikte så lovar jag att ett svar kommer. Inget daddande om förlåt, för helt ärligt så har jag inte gjort något.


Hanna, Anna och Sanna. Vi har gjort vår film om oss.
Det är vi som är sommarbarnen!

Du ser ändå ut som skit.

Rakt på sak.

Är det för att Du sätter på någon annan som Du inte kan öppna käften och prata?
Du har en fin familj, de borde ha lärt Dig hur man beter sig. Jag tror att de har gjort det men Du bryr dig inte. Du skiter väl i allt. Ta klackskorna och tryck in klacken i din skalle. Fuckoff.

Spring.

God kväll.
Från att inte vara ensam till att inte vara ensam kan vara en väldigt slitsam väg. Man får sår under loppet som ibland förblir öppna. I såren häller man aceton som gör ont som fan men ändå hjälper till att lindra. Längs vägen möter man människor man mött förut och andra som man ser för första gången. Ibland ser man de man redan mött för första gången också. När man har vandrat en bit så börjar man springa, för att kroppen är fylld av adrenalin från smärtan och vetskapen om att målet finns framför en. Man springer och springer tills benen inte orkar längre och då är man antingen i mål eller, som jag ser det, så ramlar man ner för ett stup. Men när man är där nere får man chansen att se allting underifrån, vilket är ungeför detsamma som att se saker från ovansidan. Man tar sig upp på vägen när benen fått vila och börjar sin vandring igen. Den här vandringen kan fortsätta hur långt som helst. Benen orkar inte springa konstant, det är naturligt att man tappar fästet. Man kan ramla ner i otroligt många hål och ta sig upp igen, kruxet är bara att kunna ta sig upp varje gång.

Den här jävla vandringen är det vackraste och mest dyrbara vi har. Ta vara på den och spring i lagom takt hela vägen. Stanna upp ibland och andas, sedan knyter du skorna och fortsätter.

Kramkalas?

Jag orkar inte lyssna längre. Orkar inte titta och jag orkar inte klappa på huvudet och säga att allt blir bra. Jag vill inte lyssna och jag vill fan inte titta. Och mina händer vill inte värma dig, okej? Inte just nu. Man behandlas som man själv behandlar. Förstå det. Börja bete er för fan. Jag vet inte ens vad det vackra är längre, vad det vackra var menar jag förstås. För nu är det fan inte vackert. Dra åt helvete älskling. Båda två.

Möte med havet

Nu har jag besökt Helsingborg. En vacker stad där det råkade vara festival just när jag kom. Jag har andats in havets ångor och läst böcker, inget jag gör i vanliga fall. Jag har åkt till Danmark och druckit öl. Jag har sökt till wallmans där jag tyvärr var lite för ung för att vara med i. Jag har lyssnat till duktiga sångare i öltältet och besökt konserter. Jag har lekt med en hund och blivit berusad i min ensamhet. Jag har i panik köpt en ny mobil efter att min gav upp. Och jag har åkt tåg, åkt tåg och åkt tåg. För att sammanfatta allt så har jag haft tre dagar för Mig själv, jag har tagit det lugnt och ätit god mat tillsammans med ett glas öl.

Hejdå

Jag är nervös och exhalterad. Har jag allt i ordning och kommer min röst att återuppstå?
Hur som helst så drar jag imorn. Sätter mig på tåget och övernattar hos mina avlägsna släktingar som jag aldrig mött. Det blir spännande. Jag måste bara kunna ta in alla intryck under dessa dagar. Det blir den svåra biten. Vi ses på lördag :)

Kalas

Ännu ett inlägg med "Nytt liv" som tema.
Idag sa jag upp mig, fick sparken, eller vad man vill kalla det. Jag slutade i alla fall med skiten. Det är verkligen ingenting jag vill visa för framtida arbetsgivare i mitt cv att jag har jobbat där. Det är endast pinsamt. Men ja. Äntligen kan jag bada och kanske bli mindre vit än jag är. Om solen orkar ta sig fram snart..

Malin och jag har varit duktiga idag. Städat och städat. Det känns bra när man nästan kan spegla sig i mattan på golvet. Då har man kört på hårt! Om två veckor fyller jag 19 år. Kanske den sämsta åldern som finns, men det är en födelsedag :) jag önskar mig en megafon gott folk!
men sen så ska vi ju till Uppsala och hänga med rastamen och gunga i takt till kongas. Det sitter inte helt fel det heller må jag säga. Sen så är det löning på fredag! KAN DET BLI BÄTTRE?

- Nej


tack & Hej

Nytt liv

Nu är det bekräftat. På torsdag drar jag till Helsingborg för att prova på ett nytt liv. Kanske kommer jag med i Wallmans. Kanske måste jag flytta långt bort? Det återstår att se.
Det svåraste med att möta drömmen är att lämna en annan dröm. Jag lämnar den inte för evigt, det skulle jag inte göra. Men jag kommer att försvinna ett tag. Ni hittar en annan basist..
Det känns lite obehagligt att åka dit ensam, men fortfarande skönt. Går det vägen så kan jag dra ut och dricka öl sen och om det skulle gå rent åt helvete så kan jag supa skallen av mig sen.. Båda alternativen fungerar, alla vet ju att öl har botat människor genom tiderna.

Jag hoppas att jag får min chans att visa vad jag går för. Det får bära eller brista, så länge mitt huvud är högt efteråt. Wish me luck..

Hur mycket?

När man har glömt bort vad man saknar vet man att man inte behöver det längre.

Jag har glömt ibland. Vissa dagar smyger sig drömmarna in i mitt huvud och jag tänker tillbaka på tider. Inte för att jag vill ha det så igen, för det vill jag inte. Jag vill bara minnas saker rätt, minnas det fina i allt och bära det med mig. Låt mig göra det.

Passa bollen nu.

Röda lådan

Igår satt jag i mitt rum och tittade i min låda med minnen. Min röda låda med saker som får mig att minnas vackra tider, platser och människor. Jag hittade en lapp från en sommarförälskelse året jag slutade nian. Jag hittade en spegel, som ser ut som Belles spegel i Skönheten och odjuret, som jag värderade högt när jag var mindre. Jag hittade en ängel i form av en brosch som jag fått av min vän Sanna i våras. Den fick jag efter hennes långa besök över havet och då insåg jag hur mycket hon betyder för mig. Jag hittade en bild på min moster som gick bort när jag var mindre, vilket har format den resterande delan av min släkt något otroligt. jag hittade gamla bilder från min tid som dansare samt min tid som runtåkande talangjakts-madde. Jag hittade en bild på mig, Kornelia, Mimmi, Calle och Emil från konfirmationen. Vänner jag har burit med mig men samtidigt lämnat kvar.. Jag hittade flera tidningsartiklar och utklipp som handlade om ett band, en man och en kärlek. Jag hittade ett halsband som jag fick av min mormor på studenten, ett halsband som min mormors mor bar när hon var ung och vacker. Det var det som var nytt i lådan. Jag hittade dessutom en tidningsartikel från VLT där det stod om hur Barkarö sk vann över Gideonsbergs a-lag i Vltcupen. Där låg det också ett litet, litet hjärta som jag minns att jag fick av en pojke som jag brukade spela fotboll med när jag var liten. Och längst upp ligger festivalarmbanden från Hultsfred 2006 & peace&love 2008 med alla sina minnen. Plus en bekräktelse om biljett till Bulgarien. Jag passade på att lägga i en till sak. Något jag länge velat stoppa undan och ta fram dagar jag känner att jag behöver det. Ett långt halsband i guld med en kotte längst ner. Kotten är jag. Eller det var jag. Allt smakade salt ett tag och jag la ner mig själv i en vacker ask med blommor på. Där ska den delen av mig stanna ett tag. Åtminstone tills bollen har rullat tillbaka.

Detta är saker som har format mig. Saker som aldrig slutar att beröra mig och saker som får mig att känna precis som jag gjorde i det ögonblicket.

Blandad kompott

Igår spelade Edward Violet på Ängsö golfklubb. Tält flög runt och öl dracks. Det var underbart.
Pia var lika härlig som vanligt, hela familjen var precis som jag minns dem. Det fattades bara en sak, men saken skiter jag i. ohlala.
Idag blir det fotboll igen. I alla fall om vädret bättrar på sig snart..

Och här kommer helgens helvete:
I fredags, efter vi hade spelat i Sala, skulle jag ta en buss hem som gick 20.27 trodde jag.
jag missade skiten och visste att nästa tåg skulle gå 21.08. Inget jävla tåg kom.
Då fick jag gå runt i Sala, sitta på en bänk osv. i två timmar. Sen hittade Julia mig och gav mig en macka i hennes lägenhet. SEN när jag kom hem till sabina fick vi för oss att vi skulle ner på stan och dansa. Men då hade jag tappat bort plånboken kom jag på när vi var nere på stan.
Kan det bli bättre?

Bollen ligger i dina händer nu vännen.

erase and rewind

Förvirrat tillstånd.
jag har svårt att läsa dig när jag inte ser dina ögon. Men jag vill inte se dem.
Det får förbli ett tomt ark.

Jag hittar gamla godingar i datorn. Musik från ungdomens glada dagar.
Hultsfred -06, peace&love -07 och Bulle -07.
Det var tider det mina vänner.

Anna! Ha grymt kul på Öland roots din jävel!

Erase and rewind.

Förvirrat tillstånd.

Jag har svårt att läsa dig när jag inte ser dina ögon. Men jag vill inte se dem.
Så jag låter det förbli ett blankt blad.
Jag har hittar gamla godingar på datorn. Härlig musik från ungdomens glada dagar.
.. Det var tider det.

Anna, ha SJUKT roligt på Öland roots!

sommar, sommar, sommar

Tack blogghelvete för att du raderade mitt inlägg om sommaren.
Ta mig till Göteborg så blir jag kanske gladare.


och tack för att du gör det så lätt för mig.
Nu finns det ingenting i mig som vill vara nära dig.

Bara början

Idag är jag hemma.
jag har äntligen fått botemedel för mina magproblem. För vad som i folkmun kallas Magkatarr.
Ljuvligt. Det var ändå en bra dag att vara hemma på. varmt och skönt.
Dessutom känne jag mig fri idag. jag har börjat testa mig själv lite. Hur bra jag klarar av att lyssna på vackra kärlekssånger. Det börjar fungera. Nu spelas Anna Ternheims skiva på nedervåningen. Jag mår inte ens dåligt, bara bra. jag tänker på Peace & Love förra året. Jag tänker på mina barfotasteg och Gustav som ramlade i bajs. Jag tänker på en fin människa jag mötte och alla öl jag drack. Min ensamma stund utan The Ark och på Sara som försvann hela tiden. AnnaZällz "äventyr" och hur ny kärlek frodades. Jag tänker på hemskt gitarrspelande och signaturmelodin till Titanic. Kundvagnsrace på perrongen och super mario. På léende vänner och solbränd hud. Jag tänker på ungdomar som står utanför systemet och på den dyra räkmackan jag åt.

Men mest av allt tänker jag på Er. Sanna, Anna, Hanna, Sabina, Julia och Sara.
Jag längtar till att se er som ni var då.

assface

Det är nu jag ska sakna alla. Men det gör jag inte faktiskt. Kanske är det elakt, kanske kommer det dyka upp senare. Only time will tell.

jag vet i allafall något jag inte saknar. Jag har slutat göra det när jag vet vad det är för skit mitt hjärta har bultat hårt för. Thats life. Shitholes everywhere. Watch out or it'll come back

Ät en gräshoppa eller nåt jävligt giftigt, det är du värd vännen.

piss off!

Varje dag, varje år ser jag en kvinna gå förbi med sin hund.
Hon har följt mig sedan jag spelade kula på gräsmattan tills nu, då jag ibland står på balkongen och röker i min ensamhet. På något sätt har jag fått respekt för henne. Jag vill inte att hons ska se vad som blivit av mig. Jag springer inte fram till henne och klappar hunde längre. Ibland säger jag inte ens hej om jag möter henne. Jag vet inte ens vad hon heter. Men jag vet att hon finns där.

Idag sjöng jag på Ulrikas bröllop. Det var det bästa jag gjort på länge.
Mina helvetiska känslor från gårdagen var som bortglömda och jag såg bara kärlek överallt.
Jag såg glädje, hopp och léenden. Det var vackert. Ulrika var vacker.
Gårdagen var inte lika vacker.
Även fast jag inte bryr mig så tar det så jävla hårt.
Jag saknar tanken av att jag kan ringa om det är nåt. Men det kan jag inte.
Han säger att jag kan, men jag kan inte. Jag tror inte att han vill det längre.
Hans vänner har blivit kalla. Och klackskor tar över mitt huvud.
Jag skulle kunna ta dem och kasta skiten åt helvete.
Men egentligen. It's his lost.
Tänk at en liten sak kan avgöra hela kvällen..
Jag har bestämt mig. Jag lägger de gröna ögonen i en låda.
Lådan placerar jag långt in i skogen så att jag inte, om jag skulle vilja, tittar på dem igen.
Stöter vi ihop på stan är min mun förseglad och mina ögon döda.
Håller man inte ett sista löfte efter att ha krossat någon.
Då är man fan inte värd ett skit.

så.
ta dina klackskor och dra åt helvete.

Torsdag, bloody torsdag.

tjenare på blåbärskullen!

Idag är det torsdag.
Det är väl mest det jag har att tillägga dagen till ära.
Jag mår lite illa av min chef. ALLT är schysst.
Men rita bilar, det kan jag.
Och drick kaffe. Fina grejor ska ni veta.
Nån gång kanske jag lyckas skriva ett sånt där typiskt
madde-inlägg här. Ett sånt med massa tankar och finurliga texter.
Men inte idag. Idag orkar jag inte.
Don't blame it om the boogie. It has nothing to do with it.
Det är som när jag drack jäger i min ensamhet och skrev konstiga saker.
Så är det nu, men jag är nykter. Kanske full på popcorn.
Är det möjligt?

Texten till "Vi kommer alltid att leva" med Bo kaspers är nog en av de bästa.
Ryck upp er, ta er i kragen, spänn bältet för fan folk.
Skärp er.



MAn kanske borde sova. Ingen vill ens läsa det här.
Möjligtvis jag själv om ett år för att se hur jävla dum man är.

Mors!

kameraman vs. bajsdykare

tjeeennnnaaaaa

Jag spyr av att jobba med försäljning. Folk är så trevliga och så ska man pracka på dem något de inte ens behöver.

Nu pratar the Jerk and I om att vara bajsdykare. Man tjänar hur mycket som helst.
Och om man skulle duscha en vecka i streck, hur skulle man se ut efter det?
Vi kom fram till att om man såg ut som ett russin efteråt så hade det varit en vetenskaplig sensation som hade gjort mig rik. Men chansen är minimal med tanke på att bara druvor kan bli russin. Synd. Fotbollsspelare tjänar bra med sedlar också. Ge mig bara lite talang så fixar jag resten. Eller kameraman, de som bara filmar konstiga figurer på fotbollsmatcher. Skiter i fotbollen och zoomar in ansiktsmålade fyllekajor. Schysst jobb.

Här kommer min "att göra i livet"-lista (top 20)
1. Lära mig att spela kontrabas. (& köpa en)
2. Bli kameraman på fotbollsmatcher som zoomar in folk.
3. Duscha en vecka i streck.
4. Dyka i bajs.
5. Spela i globen.
6. Skaffa mig en protes någonstans.
7. hoppa hoppret hela vägen upp för eiffeltornet.
8. Äta sniglar
9. Skära av mitt/någons huvud och lägga det på en rullbräda, sedan koppla allt en människa behöver för att överleva till en påse som hänger på en pinne som i sin tur sitter på rullbrädan. Från påsen går blodcirkuleringen, allt inlindat i hårdplast just för att det ska hålla.
Och till slut. Se hur länge jag/han/hon klarar sig.
10. Göra tennisracketen med hårstrån som nät. Sen blir jag rik.
11. Uppfinna direktpizza. Dvs, man köper tomatpatroner, degpatroner och alla andra patroner som kan tänkas behövas till en pizza. Sen skriver man in på google vad man vill ha för pizza och så kommer pizzan ut där man skriver ut papper i vanliga fall. Sedan betalar man där man brukar sätta in cd-skivor. Sen blir jag rikare.
12. Lär mig mysteriet om hur man slutar hicka.
13. Köpa en katt. Han ska heta Lars.
14. Skaffa en vontrapp-liknande familj som, till skillnad från bergsfamiljen, har ett alldeles eget fotbollslag och blir kända som Maed Export Team.
15. Träffa Anthony Kiedis. Detta är prio ETT bland allt.
16. utbilda mig till datanörd och veta allt som alla datanördar vet och sen uppfinna massa saker så att jag blir rikare än jag har blivit av alla andra uppfinningar.
17. En stjärna på dendär gatan i nåt land där alla kändisar är..
17. Världsrekord i vad som helst.
18. Fred på jorden.
19. Godisträd
20. Pengar som växer på buskar

om jag hade pengar

Igår hängde jag med min gamle Niklas och hans vänner :)
Galet kul, och bra spelning. Jag träffade Jacob också, två gånger.
Mitt hjärta bultade inte fortare än vanligt. Jag är inte kär.
Tack för det. Men han är fortfarande lika vacker i mina ögon,
jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det får vara som det är helt enkelt.

Imorn börjar verkligheter igen.
Kanske tjänar jag in 54.000!! YAAMAAN
det vore ju skapligt nice. Bas, gitarr och en resa.
Nu ska jag koppla in min studio, sen ska jag spela :)

Rus

Jag ser dig fortsätta nu

Med varsamma kliv

Jag ser hur dina drömmar sakta lossnar från mitt liv

Nej nu jävlar!

Nu har jag pratat med honom. Han mår bra, jag mår bra, kan det bli bättre?

Vi kan bli vänner nu, börja något nytt och inte tappa bort varandra.

Jag känner mig full av lycka, för det enda jag vill är att han ska må bra.

Han har inte gjort fel, han gjorde bara det som jag innerst inne visste borde göras.

Tack Jacob. Min vän<3

E.V

Mindre bakfull idag.
Igår skrev E.V en ny låt, och idag spelade han upp den.
Edward Violet. Mitt liv. Mitt band. Mitt allt.
knapert med folk var det, men vi var bra :)
Och idag mår jag bra! Jag springer runt med ett inbygt fniss..
Det är skönt, att ha fnisset där.
Och att bada, det är nog det bästa.
Nu ska jag titta på vår föreställning BIg City Life och se vad jag kanske kommer att sakna.
Imorn ska jag bada igen och på måndag börjar jag jobba. kul jul.

PUSS

Studenten

Studenten igår.
Helt galen kväll, helt galen Madde.
Det är så jag är. Galen.
Såhär dagen efter känner jag att mår lite illa och att mitt huvud väger alldeles för mycket.
Bakfull med andra ord. Jävligt bakfull är jag.
Sen så har jag väl inte sovit mer än typ 3 timmar, så sliten är jag. Det kan jag lova.
Nu ska jag repa, vara kreativ och ha huvudet på rätt plats.
Vi får väl se hur det går med den saken.


JÄVLIGT roligt iallafall. Flaket var bäst. Och natten.
Es05C tjalalalallaaaa

Höj huvudet.

Måndag. Om två dagar tar jag studenten.
Visst är jag glad. Men det känns mer och mer skit för varje dag som går.
Samtidigt som jag höjer mitt huvud sjunker jag inuti. Jag blir mindre och mindre.
Snart finns ingenting kvar av mig. Inget hopp, ingen kärlek och ingen Madde.
Det är egentligen allt jag har att säga idag, för just idag mår jag helt jävla värdelöst.

"just idag är jag stark, just idag mår jag bra.."

flyg inte

Jag har nyss vaknat upp av solen, den där jävla solen som aldrig kan anpassa sig.
Det måste vara minst 30 grader i mitt rum.. Jag börjar känna mig likgiltig, det är inte bra alls.
Det är precis som jag var under hela tvåan, precis som jag aldrig vill vara mer.
Men jag vet inte, det kanske är bättre att vara likgiltig än att vara förkrossad hela tiden.
Sabina kommer över och badar idag, det är bra. Jag behöver mina vänner nu, behöver känna att jag hör ihop med människor, att de alltid finns kvar. Och hur ledsen jag än är för Sabinas skull att hon inte kom in så är jag samtidigt lättad, för nu stannar hon.
Jag skulle inte klara av människor som flyger iväg. Inte för långt. Inte för länge.

Jag har fastnat vid "än klappar hjärtat med friska slag"
Det är så komiskt nu. Jag och Sanna satt och pratade och drack kaffe när vi kom på att meningen är helt underbar. Det var innan mitt inre flög iväg. Men visst klappar mitt hjärta ännu, med friska slag. Det är det som är så komiskt. Att jag kan fortsätta fast jag har gått sönder. Det kanske bara är en känsla av att jag har gått sönder. Vad vet jag. Ont gör det i alla fall.


Idag ska jag släppa allt och äta glass.
hurra.

Hjältar

Det är underligt hur världen kan fortsätta som vanligt när någon går sönder.
Jag har nog aldrig öppnat min famn som jag gjort med honom.
Jag har förlorat min vän, min hjälte och min kärlek. Det tär hårt, jag kan inte neka till det, men jag fortsätter gå framåt. Jag försöker höja blicken lite för varje dag som går och till slut kommer jag att gå upprätt med starka steg. Det vet jag.
Och på andra sidan av staden går han, den vackraste jag vet, men sina bultande hjärtslag och smala vrister. Det kommer att sluta bra för honom, han ska snart inse att utsidan bara speglar insidan av honom. Och alla andra. Det är därför människor blir så vackra när man har sett in i ögonen och fått en bit an insidan avslöjad. Då har han hittat rätt.
Då har vi hamnat rätt.

Jag kommer att sakna hans familj. Den underbara känslan av att jag hör hemma där, att jag vill stanna där. Det saknar jag redan.

Du kommer alltid att vara min hjälte.