flyg inte

Jag har nyss vaknat upp av solen, den där jävla solen som aldrig kan anpassa sig.
Det måste vara minst 30 grader i mitt rum.. Jag börjar känna mig likgiltig, det är inte bra alls.
Det är precis som jag var under hela tvåan, precis som jag aldrig vill vara mer.
Men jag vet inte, det kanske är bättre att vara likgiltig än att vara förkrossad hela tiden.
Sabina kommer över och badar idag, det är bra. Jag behöver mina vänner nu, behöver känna att jag hör ihop med människor, att de alltid finns kvar. Och hur ledsen jag än är för Sabinas skull att hon inte kom in så är jag samtidigt lättad, för nu stannar hon.
Jag skulle inte klara av människor som flyger iväg. Inte för långt. Inte för länge.

Jag har fastnat vid "än klappar hjärtat med friska slag"
Det är så komiskt nu. Jag och Sanna satt och pratade och drack kaffe när vi kom på att meningen är helt underbar. Det var innan mitt inre flög iväg. Men visst klappar mitt hjärta ännu, med friska slag. Det är det som är så komiskt. Att jag kan fortsätta fast jag har gått sönder. Det kanske bara är en känsla av att jag har gått sönder. Vad vet jag. Ont gör det i alla fall.


Idag ska jag släppa allt och äta glass.
hurra.